Jubileumsutställningen i Göteborg 1923:

Spår- och linburna transporter

Utställningen hölls på de då ännu i stort sett obebyggda områdena söder om Götaplatsen och nordost om Korsvägen (nuvarande Svenska Mässan). Följande transportsystem användes:

För transporter av byggnadsmateriel och utställningsföremål byggdes ett provisoriskt järnvägsspår från Västra Stambanan, längs nuvarande Skånegatan bort mot nuvarande Svenska Mässans område
Transporter av sten mm inom området skedde i stor utsträckning med 600 mm-banor
En elektrifierad bana, troligen meterspårig, anlades i Olof Wijksgatan. Benämndes spårväg, vilket då var en vanlig beteckning på småbanor för olika godstransportbehov. Oklart om och hur den utnyttjades
Persontrafiken till utställningen underlättades av att spårvägen byggde en provisorisk sträcka via Götaplatsen
Mellan utställningen och den nyöppnade Nöjesparken (Liseberg) fanns en linbana.
Från Näckrosdammen upp till Johanneberg gick en meterspårig bergbana

[Stads- och regionarkivet]

Karta

Kartan ovan visar bergbanan (Funicular Railway) upp till den fullskaliga fyr som ställts ut i Johanneberg. Man ser även linbanan till Liseberg (Aerial Cable Railway to Fair Ground).

Signalmateriel

Järnvägsmateriel ställdes ut, bland annat lokomotiv och signalteknisk utrustning. Här syns från vänster vägsignal, semafor, elektriskt ställarställverk, försignal, hävstångsställverk med blockapparat, vevställverk, signalställbock och ett kombinerat vev- och hävstångsställverk.

Spår på spår, kontaktledningsstolpar och vagga

Denna bild visar antagligen det spår som byggdes i Olof Wijksgatan. Det märkliga är att det finns två spår - ett undre med rännskenor, antagligen meterspår, och ovanpå detta ett décauvillespår. Banan kallades i utställningens handlingar "spårväg", vilket vid denna tid var en ganska vanlig benämning även på industribanor och liknande. Oklart om det någonsin drevs elektrisk trafik på spåret.

Det kan tilläggas, att utställningen inte blev någon jätteframgång - dåligt väder, kanske överdrivna förhoppningar om utställningens attraktionskraft och ersättningskrav från inblandade. Exempelvis hade en fotograf fått monopol på fotografering inom utställningsområdet, och hade rätt att ta betalt från t ex amatörfotografer. Det visade sig dock att pressfotografer struntade i monopolet, som därmed naturligtvis blev meningslöst. En krögare hade fått monopol på punsch- och likörservering, men även andra restauratörer hade fräckheten att erbjuda sådana drycker, t o m under namnet "jubileumslikör". Utställningen fick betala ersättning. En teaterdirektör som skulle driva revy på utställningen bytte redan innan invigningen status till före detta teaterdirektör - och utställningen fick betala hans skulder till kostym- och dekormakare mm. Och i "Barnens paradis" hade man problem med alltför gamla besökare! Linbanan tycks dock ha blivit ett bestående minne för många. En annan följd av utställningen blev Tekniska Muséet i Stockholms, som enligt artikel i senaste årsskriften Daedalus vid sin tillkomst hade stor hjälp av det insamlingsarbete som bedrivits inför 1923 års jubileumsutställning.

Källor: Handlingar i Göteborgs stads- och regionarkiv. Även bilderna kommer därifrån.

Startsidan

Sidan uppdaterad den 21 december 2021