Centrallås med ljussignaler

Centrallåset i Bofors - trevligt, billigt, säkert och lättskött

I början av 1930-talet började man kombinera centrallås med ljussignaler. I Meddelanden från Sveriges Enskilda Järnvägars Ingenjörsförbund nr 141 från 1933 finns en beskrivning av en sådan anläggning vid Bofors på Nora Bergslags Järnväg.  Artikeln är skriven av maskiningenjör Gunnar Lundberg. Kanske sköttes de mer avancerade signalsäkerhetsanläggningarna vid NBJ av maskinavdelningen? Eller var baningenjören inte road av artikelskriveri? Vi får i varje fall veta att anläggningen kom till på grund av att mekaniska ledningar inte var önskvärda. Detta var nog den vanligaste drivkraften bakom införandet av denna anläggningstyp. Mekaniska ledningar kräver mycket underhåll och är i vägen för ban- och växlingspersonal.  Anläggningen skall enligt artikeln ha tagits i bruk 1930, och var den enda av denna typ i Sverige. Den beskrivs som trevlig, billig och lättskött. Säkerheten uppges vara "fullt betryggande".

I Bofors hade man sju elektriska växellås och tre huvudsignaler (det fanns utfartssignal endast i ena riktningen). Dessutom manövrerades tre vägskydd med knivströmsbrytare på centrallåsapparaten.

Centrallåset i Bofors hade tågvägsströmställare som användes för att låsa växlarna. Sedan kunde tågvägslåset låsas och huvudsignalen visa kör. Växellägena övervakades med repetitörer (spegelfält, även benämnda stjärnblänkare). Signalerna repeterades däremot med kontrollampor. De olika manöver- och indikeringsorganen är tillsynes slumpmässig utplacerade på manövertavlan, och alltihop sitter i ett skåp med dörrar. Det fanns mekaniska skjutlinjaler, men för övrigt liknar anläggningen de knappställverk utan centralt omläggbara växlar som fanns till exempel i Hallstahammar och Surahammar.

Bilden är från S.E.J.I.F. meddelande 141 1933, sid16 fig 9.  De fyra kontrollås som syns ungefär mitt i  bildens vänstra del var försedda med elektriska kontakter. De tre vänstra av dessa kontrollås var tågvägslås. Repetitörerna sitter snett ovanför låsen. De tre svarta klumparna till höger är knivströmbrytare för fällbommar.

Att man inte infört centralomläggning i Bofors motiverades med att det inte skulle ge någon personalbesparing.




Centrallås vid lastplatser och små stationer

Centrallås med ljussignaler var inte användbara överallt. T ex krävdes det strömförsörjning för signalerna, men många orter längs sidolinjerna saknade fortfarande anslutning till kraftnät. Det hände dock att signalavdelningen beställde centrallås med ljussignaler till elkraftslösa stationer.

Centrallås i Äppelbo (Dalarna). Från ritning från 1930-talet. Denna station hade fjäderväxlar; ungefär samma teknik som nu används på radioblocksträckorna.	Centrallås i Vimo vid Inlandsbanan 1978. Tågvägshandtag på höger sida.  Ersatte ett knappställverk, som visat sig vara onödigt.	Centrallås på Stjärnsfors vid NKlJ 1976. Tillsynes hemmabyggd anordning.

Modernare centrallås

En nyare typ av centrallås. Tågvägshandtagen sitter på apparatens framsida, och det finns en enkel illuminerad spårplan. Örsundsbro (Uppsala - Enköping) 1980. Själva bron låg till höger på spårplanen, och om bilden hade varit tydligare  hade det synts en kontrollampa för förregling av denna svängbro (trots att bron var fastgjord sedan länge)	Ännu modernare centrallås. Säve (Bohusbanan) 1977. Apparaten har bara något år tidigare ersatt ett vevställverk, men ser redan medfaren ut.	Fåker vid Inlandsbanan 1978. Ett helt nytt centrallås, som skulle ersätta semaforer manövrerade från ställbock.

Centrallås vid knutpunkter

Köping hade så sent som 1975 centrallås. Vid tågmöte utplacerades en man vid vardera ingångsväxeln. I möjligaste mån lades möten vid andra stationer. Centrallåset skall ha tagits i bruk 1968, tidigare fanns enklare mekaniska anläggningar bl a för korsningen med 1093-banan till Riddarhyttan  [Blomme, Bertil: "Från SWB till Västerås trafikområde" Västerås 1974, sid 95].	Vara hade också en hel del tågmöten, och inga centralställda växlar. Bilden togs 1977. Centrallåset fanns kvar till omkring 1990, då det ersattes av ett reläställverk med manöverapparat invid den  fjärrstyrningsapparatur för Håkantorp, som redan tidigare fanns på tågexpeditionen.	Storuman 1980. Detta centrallås tycks vara av uddatyp. Den illuminerade spårplanen ger ett hemmasnickrat intryck. Det finns lägeskontroll på de tågvägsskiljande växlarna.

Ritningen till vänster visar centrallåset i Vara. Längst ner syns förreglingsregistrets linjaler, som säkerställer beroenden mellan de olika tåvägs- och kontrollåsen. Ebrsi ritning 936-004 från 1962 [Sveriges Järnvägsmuseum]

Till vänster syns manöverknappar och kontrollampor för vägskydden vid övergångarna V1 och V2, till höger motsvarande för V4. Två av anläggningarna kan även ställas om till lokal manövrering, vilket var användbart vid växlingsrörelser. V1 kunde istället hindras att lyfta bommarna automatiskt. 

I översta raden i mittpartiet finns kontrollampor för signalutlösning (automatisk återställning av signal) samt för övervakning av försignaler, en lastplats och läget hos en växel med tillhörande spårspärr. Närmast under dessa finns kontrollampor för huvudsignaler och strömbrytare för att i nödfall ställa signal till stopp. Längt ner syns tågvägslås K15 och ett kontrollås K1.  



Centrallåshus i Lidköping

Undantagsvis har det funnits flera lokala centrallås på en bangård. I enstaka fall har centrallås placerats i "ställverkshus" (Växjö hade väl ett av de sista exemplen). I Lidköping fanns ännu 1980, när jag tog dessa bilder, ett centralt centrallås på stationshusets yttervägg, och dessutom ett lokalt i vardera bangårdsänden. Bilden till vänster: I stationens västra ände (bortom den rörliga bron sett från stationshuset) fanns ett centrallås i ett lustigt litet hus. Är det signalkarlens cykel som står i cykelstället? Eller har han kommit med bilen som står invid kuren? Från denna kur sköttes bl a ett flertal vägskyddsanläggningar. Bilden till höger: Centrallåskuren i östra bangårdsänden var avsevärt enklare, men hade i varje fall en bänk för växlingspersonalen - på solsidan. Numera har det centrala centrallåset kompletterats så att det behärskar hela  bangården, och sedan 2006 är de tågvägsskiljande växlarna centralt omläggbara. Bilden nedan visar det centrala centrallåset vid stationshuset 1997

Växjö hade länge centrallås i västra änden av bangården.


Centralapparater

Startsidan


Sidan uppdaterad den 5 februari 2009