Roslagsbanans eldrift

Elektrifiering av Djursholmslinjerna

Elektrifieringen Roslags Näsby - Österskär / Vallentuna

Elektrifiering av Roslagsbanans förortslinjer, föredrag av maskiningenjör Lindholm, SRJ, vid Svenska Spårvägs-, Buss- och Förortsbaneföreningens årsmöte 1937. Beskriver motorvagnarnas utrustning för både 750 och 1500 V, samt matningsstationerna. Inga uppgifter om fjärrstyrning av likriktarstationer, men sådan togs sannolikt i bruk när 1500 V-driften började 1939. Fjärrstyrningen omnämns i [Kullenberg 1940 s 22] dock utan att beskrivas.

SJ-tiden

1970 gjorde SJ en bedömning av åtgärder för eldriften som krävdes vid fortsatt trafik.

Tabellen nedan visar beräknad tillkommande kostnad om man skulle trafikera banan t o m 1976 respektive t o m 1980, i båda fallen med eller utan grenbanorna till Eddavägen och Näsbypark. 35 % trafikökning under högtrafik förutsattes. En ny likriktarstation vid Stockholm Ö förutsågs. En del utrustning från likriktarstationen i Rimbo kunde användas, förutsatt att eldriften norr om Lindholmen slopades. 20 kV-ledningen från Mörby som matade likriktarstationen vid Experimentalfältet måste förlängas till Stockholm Ö samt förses med kraftigare jordlina. Fjärrkontrollutrustningen var sliten och fungerade dåligt. Kanske kunde den renoveras - såvida reservdelar fortfarande kunde anskaffas. Telekabeln (som användes för fjärrkontrollen) var också dålig. Rötskadade kontaktledningsstolpar behövde bytas.

Översiktsschema över samtliga likriktarstationer 1971

Källor

[Kullenberg 1940] Kullenberg, I: "Fortsatt elektrifiering av Roslagsbanan" i Nordisk Järnbanetidskrift 1940 häfte 1 sid 10 - 31.

Roslagsbanan

Startsidan

Sidan uppdaterad den 16 mars 2026