SWB - banavdelningen

I början av 1920-talet hade linjerna Stockholm - Köping/Ludvika rustats upp med kraftig räls, signal- och säkerhetsanläggningar mm. Enligt Sv Järnvägsföreningen 1876 - 1926 [del IV, sid 105] motiverades standardhöjningen främst med att ökad tåghastighet var nödvändig med tanke på konkurrens från SJ och andra banor.

I PM till förstatligandeberedningen, oktober 1940, framgår bland annat

Banlängden var 462 km, därtill trafikerade SWB de av Stockholms stad ägda linjerna Spånga - Lövsta, 7 km och Sundbyberg N - Ulvsunda, 5 km

Banstandard

De starkaste stigningarna var 20 promille, vilket fanns kring Norberg samt på bispåret Morgårdshammar - Smedjebackens hamn. Även på sidolinjerna till Ulvsunda och Lövsta förekom kraftiga stigningar (som mest 17 respektive 14 promille). Annars var det sällan mer än 10 promille.

Minsta kurvradie i huvudspår fanns mellan Sundbyberg N och Ulvsunda; 200 meter.  I huvudtågväg vid Ängelsberg, Fagersta och Nyhammar fanns radien 240 m, men t ex mellan Stockholm och Köping var det aldrig lägre värden än 300 meter.

Rälsvikten per meter var på de flesta sträckor 41 - 44 kg.  Rälerna var där inte mer än halvslitna. Endast vissa sidolinjer samt delar av Kolbäck - Ramnäs och Tillberga - Sala hade lättare räler.  Mellan Spånga och Lövsta var rälerna hårt slitna.

Makadamballast fanns på en kort sträcka mellan Virsbo och Ängelsberg. För övrigt var det grusballast. Järnvägen ägde en grusgrop vid Hökåsen mellan Tillberga och Västerås. Dessutom köpte man grus från Kalmarsand och från Kybäcksheden mellan Nyhammar och Björbo.

Största tillåtna hastighet 

90 km/h   Stockholm - Tillberga - Ludvika och Västerås - Köping
75 km/h   Ludvika - Vansbro
65 km/h   Tillberga - Sala
60 km/h   Ramnäs - Kolbäck
50 km/h   Spånga - Lövsta, Ängelsberg - Norberg och Enköping - Runhällen
40 km/h   Sundbyberg - Ulvsunda
20 km/h   Norberg - Klackberg, Norberg - Kärrgruvan och Morgårdshammar - Smedjebackens hamn

Broar

Broarna saknade i regel skyddsräler. I en del fall saknades även sidogångbana.

Svängbron över Strömsholms kanal vid Kolbäck var ett särskilt problem. Den tillät endast lok med 12,5 tons axeltryck (SWB lok litt M3 var de tyngsta som kunde användas) och hastigheten fick då vara högst 30 km/h. Järnvägsbron var sammanbyggd med en fyra meter bred landsvägsbro. Järnvägen hade ett avtal med vägstyrelsen, som förmodligen innebar att järnvägen fick stå för hela kostnaden vid en eventuell ombyggnad.

Svängbroar fanns även vid Almarestäket, Ekolsundsviken och Hugnorasundet.

Husbyggnaderna höll god standard (undantag vid Enköping - Runällen), men en del mindre stationer hade omoderna lokaler med slitna trägolv.

Banavdelningens personal  [PM förstatligandeberedningen okt 1940 sid 5]

118 banvakter
  12 banmästare
    7 telegrafmästare och 6 telegrafreparatörer av olika slag
  10 signalreparatörer
   41 arbetare av olika slag
   58 hållplats-, lastplats- och vägvakter.





Källor till SWB-sidorna:

se huvudsidan för SWB
 

Startsidan


Sidan uppdaterad den 13 februari 2005