Saltsjöbanan - signalering efter 1938

Saltsjöbanan har fortfarande en hel del lösningar som avviker från vad som är vanligt på banverkets linjer. Detta är rimligt på en isolerad lokalbana med låg hastighet.  Speciallösningarna kom i stor omfattning i samband med CTL-systemet. Då byttes semaforer och skivsignaler mot ljussignaler, detta med undantag av de två semaforerna på grenbanan. En del befintliga ljussignaler byttes också ut. De flesta ljussignalerna placerades ca fyra meter över marken. Signaler vid mötesspår och högerspår på dubbelspår sattes dock direkt på marken. Detta för att föraren lättare skulle kunna särskilja signalerna.  

Signaler som kunde ställas om från centralställverket (ställverkscentralen) eller från ställverken vid Stockholm, Neglinge, Saltsjöbaden och Danviksbron försågs med fyrkantig märktavla, övriga fick cirkelrund märktavla.  

Signallyktorna tillverkades av AGA på licens från GRS och var utrustade med Cornings dubbellinssystem [Bergquist, J.A.: "Säkerhetsproblem i lokaltrafiken" i "Meddelanden från Sv Lokaltrafikföreningen" 1945 nr 1 s 1 ff]

 

Körsignal visades med ett fast grönt sken, förutom vid infart på högerspår eller mötesspår. Då visades istället två fasta gröna sken. Det var alltså primärt tågvägssignalering och inte hastighetssignalering.

Vissa signaler fungerade både som huvud- och försignaler, och där var det vitt blinkande sken som användes i betydelsen - enligt nuvarande terminologi - "kör vänta kör". Detta enligt en tidigare SJ-standard, som dock när CTL-anläggningen infördes ersatts av fast grönt sken i de automatiska blocksignaler som hade både huvud- och försignalfunktion.

Bilden visar utfarten från Storängen mot Saltsjö-Järla år 1938. Till vänster signal 3B för utfart på vänsterspår, i förgrunden den låga signalen 3C för högerspår [Ericssons arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria]


 

Några exempel på speciell signalering:

Saltsjöbaden

Vid infart visade signal T1/2 normalt ett fast grönt sken till spår I och två fasta gröna till spår II. Om emellertid bommarna inte hunnit fällas, var de gröna skenen blinkande. Två gröna blinkande sken i betydelsen "vänta 40" infördes vid SJ först på 1970-talet. SSnJ var även här en pionjärbana :-)

Enligt SSnJ säo från 1967 kunde även tre gröna blinkande sken förekomma, men det användes nog aldrig i praktiken

Igelboda

När yttre utfartssignal D visade rött sken blinkade eventuellt grönt sken i EI eller EII.

Senare ändringar

På 1980-talet försågs vissa signaler vid "växelstationerna" med röda märktavlor. Stockholms spårvägsmusem har en odaterad bild från Saltsjö- Duvnäs där detta framgår. Muséet har även en bild från Storängen, tagen på 1980-talet. Där syns en hög och en låg huvudsignal.

 

 






Källor

Hård, T: "Fjärrmanövrerade säkerhetsanordningar på Saltsjöbanan", i Statsbaneingenjören maj 1945 sid 99 - 102

Montell, H: "Centraliserad tågledning vid Stockholm - Saltsjöns järnväg" i Nordisk Järnbanetidskrift 1944 sid 3 - 13

SSnJ tidtabellsbok del A 1948 + diverse tillägg

SSnJ Säkerhetsordning 1967


Saltsjöbanan


Startsidan

 

Sidan uppdaterad den 4 januari 2009