Ställverk III i Halmstad



Detta var det största ställverket, och det enda som utgjordes av ett hävstångsställverk placerat i en hög byggnad - 3.5 meter över rälsens underkant enligt ritningen. Ställverk III skyddade plankorsningen mellan smalspårsbanan och dels Västkustbanans huvudspår, dels det spår som gav direktförbindelse till det ena SJ-lokstallet från dels rangerbangården, dels Halmstad C.  För smalspåret och "lokstallsspåret" fanns spårspärrar, som kunde manövreras från ställverket. Växel 61 och tillhörande skyddsväxel 40 vid avgreningen mot rangerbangården var också centralt omläggbara, liksom växel 45 där spåret till de två SJ-lokstallen anslöt till Halmstad C.

Ställverk III manövrerade tre huvudsignaler; den trevingade N1/2/3 för tåg söderifrån säkrade vägen via växel 61 och smalspårskorsningen, ända in på något av tre tågspår vid Halmstad C. Signal P1/2 hade motsvarande funktion för tåg från rangerbangården, och J1/2 säkrade vägen för tåg från Halmstad C mot antingen ställverk I eller ställverk II. Ställverk III hade därför ett stationsblockfält i förbindelse med ställverk II. Till ställverk I fanns däremot linjeblockering. För samtliga tågvägar var man också beroende av medgivanden från stationsblockapparaten.

Ställverk III hade ett fällbomsvindspel för övergång v1 nära förgreningen mot rangerbangården.


HBJ-spåret lutade kraftigt mot korsningen. Därför fanns en spårspärr i smalspåret. 1920 kom en vedlastad 1067-vagn i drift mot korsningen. Första hjulparet hoppade över spårspärr VII [stins Hontweal till trafikinspektören Hälsingborg den 27 mars 1920, 3 signalsektionen 44/19]

Hävstångsställverk


Nedan två ritningar daterade den 30 januari 1919 och signerade av SJ:s chefarkitekt Folke Zetterwall [Banbyrån litt E nr 6910]

 

 
 


Mekaniska ställverk i Halmstad

Startsidan

Sidan uppdaterad den 14 juli 2007