Statens Järnvägar under andra världskriget



Svårigheter beträffande persontrafiken till följd av kylan vintern 1939/40 1940/41 och 1941/42

      Vintermånaderna december-mars åren 1939-1940, 1940-1941 och 1941-1942 
uppvisade en ovanligt stark kyla och stor snörikedom. Kallast var det
vintern 1941-1942, då i Stockholm uppmättes en lägsta temperatur av -28.2
grader. Bifogade bilaga I utvisar en grafisk framställning av
medeltemperaturen och den lägst uppmätta temperaturen i Stockholm under
dessa år samt till jämförelse även vintern 1942-1943.

Tågföringen

                 Den starka och långvariga kylan förorsakade en hel del svårigheter, 
vilka i olika hänseenden verkade hindrande i driften och försvårade
tågföringen. Som exempel kan nämnas, att den under våren 1940 rådande
stränga kylan förorsakade tågförseningar ända in i mitten av juni samma år
på grund av det ur säkerhetssynpunkt var nödvändigt göra avsaktningar vid
de mycket talrika platser, där tjälknölar förekommo. Det kan anföras att
tågen å den 108 km långa sträckan Järna-Åby under en längre tid nämnda år
försenades 30 à 35 min på grund av dylika avsaktningar. Förhållandena ha
varit liknande under de andra båda vintrarna. Talrika rälsbrott ha
inträffat, vilka ofta förorsakat hinder och förseningar. Även snön har vid
olika tillfällen bidragit härtill, särskilt i början av 1942.

Ett kraftigt snöfall under senare delen av januari samma år i förening
med storm och kyla, vållade järnvägsdriften åtskilliga svårigheter över
stora delar av vårt land. De vedeldade loken utbyttes i största möjliga
utsträckning mot koleldade och trots att lokkoppling användes vid flera
tillfällen, körde tågen fast i snödrivorna och måste skottas fram. Nya
snöfall i förening med storm inträffade den 13 och 22 februari samt 4
mars, vilka ånyo lamslog trafiken för längre eller kortare tid. Särskilt
hårt utsatt var Skåne vid dessa tillfällen.

Ett mycket besvärligt och svårartat driftavbrott inträffade i Skåne i
mitten av mars 1942. En svår snöstorm den 15-16 mars orsakade kraftiga
snöhinder å ett flertal linjer, särkilt å 12 trafiksektionen. Ett
omedelbart därefter inträffat blidväder orsakade en osedvanligt kraftig
isbarksbildning å kontaktledningarna, vilket hade till följd, att dessa
brusto och spolierades å långa sträckor, vavid strömavbrott uppstodo. Å
flera sträckor blockerades linjerna av raserade stolpar och lednings-
bryggor och i lok och vagnar intrasslade kontaktledningar.
Ångdrift anordnades, där så kunde ske. Enär vägarna samtidigt voro så gott
som ofarbara på grund av snöhinder, kunde busstrafiken ordnas endast på
ett fåtal sträckor. Stora arbetsstyrkor, vari specialutbildad
militärpersonal deltog, måste uppbådas för att klargöra linjerna.

Personvagnsparken

                 Vid vintrar med stark kyla är personvagnsparken mer utsatt för 
vagnskador av olika beskaffenhet än under vintrar med normal temperatur.
Således steg antalet vagnar, som insänts till huvudverkstäderna för
reparation, betydligt under dessa kalla vintrar - vintern 1940-1941 dock
ungefär som vintern 1942-1943. Vintern 1941-1942 kulminerade vagnantalet
till huvudverkstäderna för reparation insända vagnar med 596 vagnar. (Se
bilaga II) De vagnskador som mest förekommo under stark kyla voro givetvis
skador förorsakade av nedfrysning av vagnarnas vattenledningar och
ångvärmeledningar. Även s.k. bälgvagnar voro vid bälgarnas isär- och
hopkoppling lätt utsatta för skador, enär bälgarna vid stark kyla och då
desamma äro belagda med is och snö, äro stela och svårhanterliga. Det vill
även synas, som om antalet vagnar, som på grund av slag i hjulen urtagits
ur trafik, avsevärt ökar under kallare perioder. Bifogade bilaga III ger
en grafisk framställning över antalet vagnar, som tagits ur trafik på
grund av slag i hjulen under ovannämnda vintrar. Det högsta antalet vagnar
- 228 st - av detta slag förekom under vintern 1941-1942.

I många fall kunde givetvis vagnar repareras utan att desamma
undandrogos trafiken, men för de vagnar, som måste intagas å verkstad,
betydde detta betydande olägenheter, såsom växlingsarbete, tomdragning
till och från verkstad samt anskaffande av ersättningsvagn. I synnerhet
var detta beträffande sov- och restaurangvagnar även förenat med andra
olägenheter.
Vidare till TÅGFÄRJETRAFIKENS SVÅRIGHETER

SJ under andra världskriget

Startsidan