Järnvägarnas
telegrafsystem
Befordran
av privata telegram
1865: Föreskrifter om privata telegram å statens jernvegstelegraf
1865 gav Kongl Styrelsen för Statens Jernvägstrafik
ut ett cirkulär (nr 62) med föreskrifter för befordran
av privata telegram "å statens jernvägstelegraf", att gälla
från och med den 1 april 1865. Detta cirkulär ersatte tidigare
föreskrifter inom området.
Järnvägens egen telegramtrafik var prioriterad. Det var inte
tillåtet med privat telegrafering direkt mellan Stockholm, Södertälje,
Örebro, Göteborg, Jönköping, Lund och Malmö, eller
mellan sådana orter som var förenade med varandra genom Kongl.
Telegrafverkets ledningar. Telegrafverket hade antagligen
monopol på teletrafik för allmänheten, och järnvägstelegrafen
var ett komplement i de fall telegrafverket saknade anslutning på avsändnings-
eller destinationsorten.
Det påpekas vidare att telegraflokalerna är öppna endast
när så krävs för järnvägstrafiken, och att
järnvägens telegrafister inte är edsvurna. Upplysning om
det sistnämnda skulle finnas på de tryckta telegramblanketterna.
Man kunde heller inte räkna med att få telegram till utlandet
sända via järnvägen. Styrelsen för Statens Jernvägstrafik
tog inget ansvar för att telegrammen kom fram felfritt och i
tid. Uppenbarligen sågs telegrambefordran som något järnvägen
i mån av möjlighet levererade som en extra tjänst.
Grundavgiften för ett telegram om högst 20 ord var en riksdaler.
Sedan tillkom fem öre för varje nytt femtal ord. I cirkuläret finns detaljerade
definitioner på begreppet ord. Imorgon var ett ord, men hvaromicke,
ejmindre och liknande uttryck som "strider mot det allmänna språkbruket"
[p 9] accepterades inte! Alla tecken "som telegrafapparaten endast
med ord kan återgifva" taxerades efter det antal ord som erfordrades.
Om telegram skulle gå över till främmande telegraflinje,
kostade det 10 öre extra. I övrifgt var priset oberoende av avstånd.
Om det
inte fanns telegrafstation på adressorten, sändes telegrammen
vidare med post, express eller stafett. Express var gående bud, stafett
åkande eller ridande bud. Detta kostade förstås
extra. Avsändaren kunde förbetala för svar av viss
maximal längd.
1866: Även utlandstrafik
Den 2 januari 1866 kom ett nytt cirkulär, nr 101, med vissa ändringar:
Kongl Styrelsen för Statens Jernvägstrafik hade nu träffat
överenskommelse med motsvarande styrelse för Telegrafverket om
att expediera utländska telegram vid åtskilliga av stambanornas
stationer. Dessa stationer hade även tagits med i den på grund
av internationella telegrafkonventionen i Paris 1865 upprättade förteckningen.
Telegram till och från utlandet, på valfritt europeiskt språk
eller i chiffer, "allt enligt Kong. Maj:ts nådiga reglemente för
Elektriska Telegrafverket", expedierades nu vid Gnesta, Katrineholm, Hallsberg,
Töreboda, Skövde, Falköping, Alingsås, Nässjö,
Stockaryd, Alvesta, Älmhult, Hässleholm och Eslöv. Antagligen
sådana orter som saknade anslutning till "Elektriska Telegrafverkets"
nät. Att relativt små orter som Gnesta och Stockaryd var
intressanta för internationell teletrafik kanske berodde på exportorienterade
företag på dessa platser?
Utländska telegram som lämnades in till någon av de ovan
nämnda stationerna skulle vidarebefordras med morse-telegraf till någon
av järnvägstelegrafstationerna Stockholm, Örebro, Göteborg,
Jönköping eller Malmö. Dessa stationer förmedelade telegram
till och från statstelegrafen.
Inga utländska telegram befordras på visaretelegraf, sägs
det i detta cirkulär. Man kan därför anta att inländska
privattelegram kunde sändas via visartelegraf.
I cirkuläret ålades järnvägens personal skyldighet
att hemlighålla innehållet i utländska telegram. Detta tyder
på att någon sådan ovillkorlig tystnadsplikt fortfarande
inte fanns för inländsk trafik.
1868: Kungl Elektriska Telegrafverket får ökad
konkurrens
I cirkulär 217, utgivet av Kongl Styrelsen för Statens
Jernvägstrafik den 21 april 1868 upphävdes
bestämmelsen om förbud mot privattrafik mellan orter som var förenade
med varandra genom Kongl. Telegrafverkets ledningar. Detta beslut
baserades på ett kungligt brev av den 24 mars 1868.
Cirkuläret försöker även klargöra hur telegram
till telegrafstation vid enskild järnväg eller statstelegrafen skall
redovisas. Grundregeln är uppenbarligen att utnyttja statsbanans telegraf
i möjligaste mån. Man har ett exempel på telegram från
Uppsala till Åkarp via järnvägens nät. Ett annat exempel
tar upp förmedling av telegram från station med endast visarapparat,
i exemplet Vislanda. Normalt skulle ett sådant telegram sändas
till Älmhult för vidare befordran med morsetelegraf. Det
påpekas dock att det på grund av avbrott på telelinjerna
"lätt inträffar" att telegram måste sändas annan väg
än den normala. Telegrammet skulle då förses med tjänsteanmärkning
om vilken väg det förmedlats.
Slutligen påpekas, att Statens järnvägar inte bör
transitera telegram mellan två stationer som båda ligger vid
annat telegrafnät. Telegrafverkets ledningar bör användas
i sådana fall, och alla enskilda telegrafer står i direkt förbindelse
med Telegrafverkets.
Ytterligare nyheter att gälla från och med 1869
Den 6 november gav Kongl. Maj:t ett nådigt Reglemente för
Elektriska Telegrafbefordringen i Riket. Det var en revision av
1865 års internationella telegrafkonvention som låg bakom det
nya reglementet. Av reglementet framgår bland annat
- telegrammens innehåll samt avsändare och mottagare skulle
hemlighållas. Därför fick ingen obehörig vistas i telegrafrummen
under pågående telegrafering (det måste dock ha varit
tämligen enkelt att avlyssna trafiken genom att ansluta sig till de
fåtaliga blanktrådslinjer över vilka all trafik sändes,
vanligen okrypterat).
- telegrafverket ansvarade inte för telegram som försvann.
försenades eller förvanskades
- en del stationer hade öppet dygnet runt, andra bara dagtid
eller kortare tider.
- i allmänhet begagnas "apparater af Morse´s uppfinning", men
andra apparater kunde förekomma [p 5]
- telegrammen kunde avfattas på "alla sådana språk,
som vid internationell telegrafkorrespondens få begagnas på
de sinsemellan öfverenskommande staternas områden". Latin gick
också bra. Stats och tjänstetelegram kunde avfattas i chiffer
[p 11]
- vid avbrott i teleförbindelserna skulle telegrammen sändas
med post, eller om möjligt på "skyndsammare sätt". När
telegrafen åter kom igång, skulle dessa telegram sändas
om "på telegrafväg", såvida man inte fått veta att
de redan kommit fram, eller "till följd af tillfällig stockning,
en dylik förnyad sändning uppenbarligen skulle förorsaka
olägenhet för telegraftjensten i dess helhet" [p 16]. Om
en kund ville lämna in ett telegram, och man visste att förbindelsen
var bruten för en längre tid, skulle kunden upplysas om detta!
[p 18]
- telegram adresserade till mottagare eller "poste resante" skulle, genast
avlämnas till sin adress. Om adressen låg utanför stationsorten
skulle de dock normalt sändas vidare med post. Endast om avsändaren
så begärt (och betalat för) anlitades gångbud eller
ilbud (ridande eller åkande). [p 19]. Om mottagaren var frånvarande,
kunde telegrammet överlämnas till "någon fullvuxen medlem
af hans familj, till hans kontorist, betjening, hyresgäst eller värd"
[p 20]
Många av bestämmelserna i ovan relaterade reglemente gällde
även järnvägstelegrafen, detta enligt cirkulär 231, utgivet av
Kongl
Styrelsen för Statens Jernvägstrafik den 22 december 1868. Här nämns även,
att man vid årsskiftet skulle sluta med att vika ihop telegrammet
till ett trekantigt brev. Istället skulle särskilda kurvert användas.
Sådana kuvert kunde beställas från kontrollkontoret,
och hade påtryck Jernvägstelegram.
En annan förändring var, att vid station med endast visarapparat,
skulle endast telegram på svenska, norska och danska tas emot och
avsändas. På station med morse-apparat var urvalet språk
betydligt större, se paragraf 11 i det ovan refererade kungliga reglementet.
1881: Presstelegram
1881 kom ett nytt kungligt reglemente för telegrambefordringen i riket.
Kongl. Styrelsen för Statens Jernvägstrafik gav då
den 27 december 1881 ut ett cirkulär nr 710 med de nya bestämmelser
som skulle gälla från och med 1882.
De flesta förändringarna gällde taxorna. En nyhet (?) var
presstelegram, "afsedt att genom tidningspressen offentliggöras". För
sådana telegram gällde nedsatt avgift, men bara om avsändaren
kunde visa att han hade uppdrag från en tidningsredaktion att vara
dess telegrafkorrespondent. Det verkar handla om en tidig form av presstöd.
Presstelegram skulle befordras på ett sådant sätt,
att de inte gjorde intrång i den allmänna telegramväxlingen.
Samtidigt påpekas dock, att presstelegram som lämnas in före
kl 12 på dagen och är avsett att publiceras i samma dags aftontidning,
om möjligt bör befordras till adresstationen före kl 14.
Kvällspressen tycks ha haft en snabb produktionsprocess på den
tiden. Dessutom kom väl aftontidningarna ut först på
kvällen.
Telekom-sidan
Startsidan
Sidan senast uppdaterad den 18 december 2004