Att säkra och leda trafiken på spårvägar och metrobanor

Stockholm

Växelkontrollsignal En konventionell spårväg skiljer sig från en järnväg bland annat genom låg hastighet, korta bromssträckor - och ofta körning i gatumiljö på vissa sträckor. Signalsystem används normalt inte, utan man kör på sikt. Vid växlar kan enkla system användas för att hindra att växeln läggs om medan vagn passerar.

Bilden till vänster visar en växelkontrollsignal vid Härlanda i Göteborg 2005. Det vågräta strecket överst indikerar att föraren kan begära omläggning av växeln. Det brutna strecket nedtill visar åt vilket håll växeln ligger. När växeln är låst och därmed säkert kan passeras släcks det övre vågräta strecket.

Två filmsnuttar från Göteborg i mitten av 1970-talet visar exempel på hur okonventionella lösningar kan utnyttjas i ett spårvägssystem:

Enkelspårsdrift vid akut vattenledningsarbete i en hårt trafikerad gata

Delning av tåg för att betjäna två ytterområden

Metro (av metropolitan railway/motsv; ungefär "storstadsjärnväg"), är en järnvägsform som kännetecknas av ganska låg hastighet, enhetlig vagnmateriel, och mycket tät trafik på vissa sträckor. Tunnelbana och Rapid Transit är alternativa benämningar, som dock kan avse även mer spårvägsaktiga banor.

Metrobanor har numera nästan alltid blocksignaler för att hindra påkörning av framförvarande tåg. Tidigare var det vanligt med körning på sikt. Ett av metrosystemen i New York lyckades så sent som på 1920-talet slippa undan säkerhetsmyndigheternas krav på blocksystem genom att "bevisa" att blocksignalerna skulle hindra trafiken orimligt mycket. Numera anser man nog oftast att blocksystemet underlättar, detta genom att tågen kan köra snabbare, och hopklumpning av tåg undviks. Ofta är blocksignaler permissiva, vilket innebär att en signal i stopp får passeras med låg hastighet och enligt vissa regler. Växlar är vanligen förreglade, och även banor utan blocksignaler införde tidigt kompletta ställverksanläggningar, så t ex högbanan i Chicago.

Snabbspårväg och spårväg i tunnel är exempel på hybridformer som ofta har signalsystem liknande de som används på metrolinjer. Exempel i Sverige är Södra Lidingöbanan, Tvärbanan i Stockholm och de flesta tunnelsträckor i Göteborg. Angeredsbanan, snabbspårvägen i Göteborg, var i början till stor del enkelspårig, och hade trafiksäkerhetssystem som liknade järnvägens. Några förortsbanor hade järnvägskoncession trots att de egentligen snarare var spårvägar. Ett exempel var Långedragslinjen

Startsidan

Sidan uppdaterad den 5 juni 2011