Långedragslinjen - koncession, reglementen och föreskrifter

I en resolution 1905 gav staten medgivande, koncession, till anläggande och drift av en elektrisk järnväg "från ön Saltholmen i närheten av Långedrags badort till Göteborg". Att Långedragsbolaget sökte koncession för järnväg och inte spårväg kan ha berott på dels att man tänkte sig ett mer järnvägsmässigt trafikupplägg än vad som faktiskt realiserades, dels att en järnvägskoncession gav bolaget större möjligheter att lösa in mark.  

Omkring 1907 utarbetades ett förslag till reglemente. Troligen baserades det på vad som gällde vid den nyss elektrifierade Helsingborg - Råå - Ramlösa Järnväg HRRJ. Förslaget kom dock inte att tillämpas på Långedragslinjen.

Istället använde man en variant av spårvägens vanliga föreskifter, som togs in i GS ordningsstadgor.

Reglemente från 1907, senast uppdaterat 1933 och publicerat i GS Särtryck 2, Ordningsstadgor, mars 1946

1948 var det dags att förnya koncessionen. Detta medförde inte några större ändringar, förutom när det gällde beslut om trafik- och tjänstgöringsreglemente.   
 
Så småningom kom GS att anse att banans järnvägsstatus inte var till någon fördel. Istället var det krångligt med separata koncessioner för olikadelar av nätet. I början av 1970-talet (troligen 1972) fick GS så igenom en gemensam koncession där hela systemet betraktades som spårväg.


Långedragslinjen

Startsidan

 

Sidan uppdaterad den 17 maj 2015