Luleå och Svartön - signalsäkerhetsanläggningar
Det finns många oklarheter när det gäller signalställverken
vid Luleå och Svartön (malmhamnen). Några utdrag
från olika källor:
Enligt Bankonstruktionsbyråns liggare i SJ centralarkiv:
1897 – 98 SVARTÖN, mtrl från Jüdel
Apparat I, särskilt hus, nedre bangården. 3
signalhävstänger, 2 växelhävstänger, 5 blockfält
Apparat II, särskilt hus, uppfartsspåret till övre
bangården 1 signalvev, 1 växelvev, 4 blockfält
Apparat III, särskilt hus, övre bangården
2 signalvevar, 1 växelvev, 3 blockfält
1902 – 03 SVARTÖN
Byttes stlv I och III, mtrl fr Jüdel. Stlv II förblev
oförändrat
Stlv I: 9 signalhävst, 6 växel- och 4 förreglingshävst
5 blockfält
Stlv III: 5 signal- och 1 växelhävst
1914 – 1916 LULEÅ
Komplettering av stlv I, som sedan hade 5 signal-, 1 kopplings-, 3
växel- och 8 förreglingshävst, 8 blockfält i förbindelse
med en stationsblockapparat med 8 fält, samt 3 blockfält i förbindelse
med stlv II Svartön. Oklart när detta ställverk ursprungligen
tillkom.
1914 – 1916 SVARTÖN
Ny elektrisk anläggning
Stlv II 2 signalställare, 2 signal- och medgivandeställare,
3 manöversignalställare, 28 växelställare, 3 blockfält
i förbindelse med stlv I, 1 i förbindelse med stlv III, 2 i förbindelse
med stlv IV
Stlv III 2 medgivande- och 5 växelställare.
1 blockfält i förbindelse med stlv II
Stlv IV 2 signal-, 1 medgivande-, 10 manöversignal- och
24 växelställare. 2 blockfält i förbindelse med
stlv II
Anläggningarna, troligen alla fyra ställverk, godkändes
1914 vad gäller Roths leveranser (avser väl främst stlv
I) och 1916 för Siemens del
Bilden ovan visar något av
ställverken vid Svartön, okänt datum. Bild Ebr 30420, Sveriges
Järnvägsmuseum. Antagligen har Elektrotekniska byrån (Ebr)
tagit bilden för att visa kontaktledningsbryggorna, inte ställverkshuset
(bilden ovan är beskuren)
Det fanns alltså två någorlunda stora elmek-ställverk.
Det lilla stlv III hade väl antagligen kommit till för att manövrera
några avsides liggande växlar. Intressant är att det även
mellan de elektriska ställverken användes blockfält. Annars
brukar beroenden mellan sådana ställverk lösas med medgivandeställare
och låsmagneter, men av nästa avsnitt framgår att det
här handlade om passagespår, så blockfälten kanske
användes som en sorts linjeblockering.
Det skall även vid rangerbangården ha funnits ett ställverkshus som aldrig nyttjades
för avsett ändamål. Byggnaden lär ha kommit till genom en planeringsmiss - vid rangeringen
fanns endast handväxlar [Johansson 2009 sid 23]
SJ 75-ÅRSSKRIFT 1931 band II sid 294 f samt Banavdelningens berättelse 1929,
sid 115
1929 ombyggdes anläggningarna. Hävstångsställverket nr I vid Luleå stationshus byttes
mot ett elektriskt ställverk och slogs samman med det elektriska ställverk II. Troligen
var det ställverksapparaten från ställverk II som fick ny placering samt kompletterades.
Det elektriska ställverket i östra delen av rangerbangården (ställverk III?) slopades
och ersattes av automatisk blockering i uppfartsspåret samt av en från vågkur
manövrerbar infartssignal för övre bangården. Antagligen tog det kvarvarande
ställverk IV (som namnändrades till ställverk III?) också över vissa funktioner.
Semaforer ersattes med ljussignaler. Spårspärrlyktor (manöversignaler) på master
ersattes av
dvärgsignaler. Antalet signaler ökades därvid, så att ställverken
skulle få mer fullständig kontroll över växlingsrörelserna. Illuminerade spårplaner
togs i bruk, och på dessa indikerades även
växellägen (ovanligt vid
denna tid). Spårledningar infördes för delar som inte
gick att observera från ställverk. Tre passagespår fick
automatisk blockering som ersättning för blockfält (kanske ingår det ovan nämnda uppfartsspåret
bland dessa?) .
Bilden ovan, från Sveriges Järnvägsmuseum, visar ställverk I efter
ombyggnaden. Ställverksapparaten har åtminstone ett fyrtiotal ställarplatser,
så om det är gamla apparaten från ställverk II har den förlängts med minst en sektion.
[Johansson, 2009] nämner att kommunikationen från ställverkstorn till bangårdspersonal
skedde med megafon - "En grön tratt stack ut och ibland kunde man få höra uppmuntrande
ord: - Idiot. Va fan väntar du på?" [sid 19]
INSTRUKTION FRÅN 1930
Ändrad 1934 och 1939, upphävd 1940
Ställverk I å nedre bangården: 21 signal- och
30 växelställare samt 3 förreglingsställare för
endast lokalt omläggbara växlar. En fällbomsställare
för bommarna vid Lulsundsgatan (denna gata ligger vid infarten från
Boden till ”personbangården”, som antagligen räknades in i
det som kallas nedre bangården och ev egentligen var den del av
malmbangårdsanläggningarna som låg närmast ”personbangården”).
Detta bör ha varit det tidigare ställverk II
Ställverk II å övre bangården: 15 signal-
och 26 växelställare, 1934 ökat till 28 resp
27 (?) (f d stlv IV?)
Ställverk III (mekaniskt) i vågkuren vid ankomstgruppen
å övre bangården, en förreglingsvev, en tågvägshävstång,
en tågvägslås för att ställa infsi U ½
till kör.
Frigivningsapp på ytterväggen till Luleå stationshus.
4 frigivningsfält för frigivning av signalställare i stlv
I för tågvägar till och från Notviken
SENARE HÄNDELSER
1940-1950-talen
Den 13 november 1940 flyttades ställverk III vid Svartön.
Flyttningen orsakades av en ny vågkur. [Bbrsi 288/40]. Detta ställverk
var ju ett litet mekaniskt ställverk, placerat just i en vågkur.
I skrivelse från distriktschefen på V distriktet till
Ebr den 6 januari 1949 uppges att ”den nuvarande Siemensapparaten för
ställverk I på Svartön beräknas bliva frigjord till
årsskiftet” och då kanske kunde användas för ställverk
i Umeå. Detta bör ha varit ställverket vid Luleå station, och egentligen inte på Svartön.
1950 ersattes i varje fall ställverk I av ett nytt ställarställverk med elektrisk
förregling.
Nya ställverket och den illuminerade spårplanen, som kan jämföras med signalinstruktionsritningarna
på länkarna nedan [Ericssons arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria]
I samband med nya ställverket sammanställdes en signalinstruktionsritning; Ebr 68-85. Några utsnitt
ur denna ritning finns på följande länkar:
Teckenförklaring
samt linjeblockering och vägskydd infarten till Luleå - (Notviken)
Nedre bangården,
ställverk I
Övre bangården,
ställverk II
Övre bangården,
ställverk II - ställverk III
Området längst bort syns nedan:
1960-talet
I början av 1960-talet gjordes vissa ändringar i ställverk I och II. I en besiktningsrapport
från den 9 mars 1962 nämns flera besiktningar; bland annat hade man luciadagen 1960
besiktigat "beroenden mellan tågklarerare och ställverk I vid ställande av in- och
utfarter". Sådana beroenden var annars ovanliga vid el-el-ställverk.
Ett reläställverk för malmbangården togs i bruk 1964. Förreglingskretsarna liknar
Mjölby-typens. Relärummet till reläställverket verkar vara inrymt i ställverk II.
Det nya PLS-baserade manöversystemet från år 2000 är dock troligen placerat i ställverk
I.
I skrivelse från Ebr (dnr Ebr 10179) den 31 mars 1965 talas
om ny ställverksbyggnad och reläer från SATT. Manöverapparat
typ ”Ceylon” från LME (två lådor).
Kan detta avse reläställverket för nybyggda bangården?
Övergivet ställverkshus vid malmbangården
1977
Annan skrivelse i samma ärende cirka 1962 nämner att detaljer
till ställarställverk beställts från LME, samt fem
signal- och tre växelställare hämtats från beredskapslagret
i Tinaby. Oklart om det gäller elmek eller el-el.
Ställverkshuset för ställverk III har bevarats och placerats
vid Malmbanans vänners museum i Karlsvik utanför Luleå. Enligt
bilder i "Karven" handlar det om ett ställverkshus liknande det ovan
avbildade. Detta
bekräftar att ställverksnumrerningen
ändrats under årens lopp.
Signalritning från
början av 1960-talet [Ebrsi arkiv, Sveriges Järnvägsmuseum]
del II
del III
del IV
Om någon har ytterligare upplysningar - skicka gärna information
på e-post till gunnar.ekeving snabel-a telia.com
Källor
SJ arkivhandlingar
Per Forsströms ställverksregister
Uppgifter från Daniel Engström
[Johansson 2009] Johansson,Henning; "Järnvägsminnen 8. Minnen från malmhantering
på Svartön i Luleå", 2009
Startsidan
Sidan uppdaterad den 2 oktober 2009