SJ växel- och signalsäkerhetsanläggningar 1927

Kartan nedan är inskannad från Banavdelningens berättelse 1927.  Med förregling avses beroende mellan växlar och signaler. Tåg kan då  passera utan insaktning, och ingångsväxlarna kräver ingen manuell bevakning. I  många fall saknades dock central växelomläggning. Stationer utan förregling hade ofta envingade semaforer utan beroende av växlarna. Några banor hade överhuvudtaget inga fasta signaler, eftersom de trafikerades enligt förenklade regler.

Först norra delen av landet. Där hade de flesta banorna sedan 1919 försetts med förregling. Undantag var de delar av inlandsbanan som var färdigställda eller under byggnad, tvärbanorna och malmbanan på sträckan Kiruna - Gällivare. Stora knutpunkter som Bräcke, Vännäs och Boden C hade fortfarande ingen förregling. Där stannade de flesta tåg, och det fanns gott om personal för att bevaka växlar vid de ännu ganska fåtaliga tågen. En signalsäkerhetsanläggning hade inge givit något mervärde i form av ökad snabbhet eller effektivare tågexpediering.


Nedan visas södra Sverige. Här hade nästan alla statsbanor förreglade stationer. Undantagen var främst några tidigt förstatligade bibanor. Många större stationer saknade förregling; t ex Alvesta, Jönköping C, Mjölby och Hallsberg, som några år senare fick elektriska ställverk, och Kil, Kristinehamn och Katrineholm, som blev förreglade först på 1950-1960-talen.



Motsvarande karta för 1919

Startsidan

Sidan uppdaterad den 31 mars 2007