SJ planerar för utbyggnad av CTC

I början av 1950-talet satte SJ på allvar igång att utreda vilka sträckor som borde utrustas med CTC.  Malmö - Trelleborg var ju redan tidigare påtänkt, nya sträckor som undersöktes var t ex Halmstad - Torup och Åstorp - Mölle och Helsingborg F - Ängelholm. För de sistnämnda banorna tänkte man sig en central i Kattarp. Det visade sig dock att vinsterna skulle bli små, och framför allt på Kattarp - Mölle bedömdes CTC meningslöst.  En del distrikt ville gärna ha fjärrstyrning av enstaka mötesstationer i obygden.  Till sådana stationer var det svårt att locka personal. SJ kom dock fram till, att CTC borde införas på längre sträckor. Därigenom skulle investeringen i CTC-central komma till större nytta.

I en SJ-utredning som redovisades 1956 gavs förslag till dubbelspårsutbyggnader, automatisk linjeblockering och fjärrblockering. En planerad förkortning av veckoarbetstiden till 40 timmar gjorde det särskilt angeläget att försöka minska bemanningen på linjestationerna. Utredningen konstaterar också, att fjb inte snabbar upp tågföringen nämnvärt i normalfallet, när tågen håller tiden. Dock blir återhämtningsmöjligheterna vid förseningar mycket större [Tbr 53615 s 3]

Utredningen konstaterar, att hårdast belastade enkelspårssträckan är Göteborg C - Gubbero, 90 tåg per dygn. Denna korta sträcka fick dubbelspår på 1960-talet. Kungsängen - Spånga hade maximalt 76 tåg per dygn. Som jämförelse nämns, att dubbelspårssträckan Stockholm C - Älvsjö hade 290 ordinarie tåg per dygn [Tbr 53615 s 7]

Distrikten hade föreslagit fjärrstyrning av en del enstaka stationer; Hökmora, Dagarn, Degerön, Kärreberga och Frufällan, men detta ansåg ligga utanför ramen för undersökningen [Tbr 53615 s 18]

Som särskilt angelägna linjer för fjb ansågs
Malmbanan, som fick fjb ganska snart, ansågs däremot som bara "angelägen", liksom t ex Krokek - Åby och Halmstad C - Veinge och Almedal - Borås C  [Tbr 53615 s 20 f]

Av kartan framgår, att distrikten tänkt sig fjb på åtskilliga andra sträckor, t ex Emmaboda - Nybro, Emmaboda - Karlskrona, Munkedal - Dingle, Munkedal - Hallinden, Uddevalla - Ljungskile, Tillberga - Enköping


Hur många centraler?

Inom SJ var man länge inriktad på att ha åtminstone en fjb-central per distriktshuvudort. Dessutom på andra platser i den mån det var lämpligt.  Så sent som 1964 räknade man med 15 centraler, inklusive TGOJ:s utanför Eskilstuna och Roslagsbanans i Roslags Näsby. Den planerade centralen i Borlänge kunde dock undvaras. Centralen i Växjö kunde senareläggas om Malmö provisoriskt kunde ta hand om Södra Stambanan upp till Nässjö. Fjbc Borås, som skulle styra Västkustbanan, kunde också skjutas upp genom att tills vidare sköta Västkustbanan sträckan Göteborg - Halmstad från Göteborg  [Dasä 1964-06-12, Anteckningar från sammanträde med banavdelningen m fl den 11 juni 1964] .   


Källor

[Tbr 53615]  Fjärrblockeringsbehovet vid SJ ur kapacitetssynpunkt", SJ trafikbyrå 1956-04-18, dnr Tbr 53615




CTC

Startsidan

Sidan uppdaterad den 16 augusti 2008